*
24 september 2017
Sverige og Norge – begge ille, begge idylliserer den andre
Av Marianne Haslev Skånland
Når noen blir rammet av barnevernet, begynner de gjerne å se seg om: Hvordan foregår det i nabolandene, i fjernere land? En vanlig fallgrube da er at den informasjonen man får fra de andre landene, det er informasjon fra landets myndigheter eller fra folk der som tror troskyldig på myndighetenes versjon. Vi ser det hele tiden i hva godtfolk i utlandet tror om Norge: de tror på den versjonen vår stat sender ut, gjennom ambassadene, gjennom uttalelser og artikler, gjennom kompiser i politikken, gjennom det generelle bildet av det herlige velferdssamfunnet Norge.
Akkurat slik er det naturligvis andre steder også. Jeg har snakket med svensker som er blitt berøvet barn i Norge; de tror alt er storartet i Sverige. Jeg har snakket med enda flere i Sverige som er blitt berøvet barn av sosialvesenet (barnevernet), og med dem som prøver å hjelpe dem, og det er et svare strev å få dem til å sette seg inn i alle forferdelighetene det norske barnevernet bedriver. Gresset er grønnere på den andre siden av gjerdet, lykkelandet det er andre steder enn her man er, for "her" opplever man på pelsen alt det dårlige, mens man ikke har sett eller opplevet det "der borte".
Naturligvis finnes det noen ganske sjeldne enkeltsaker som "går bra" i begge land. Naturligvis kan det også forekomme enkeltsaker hvor norsk og svensk barnevern "bedømmer" en sak ulikt (barneverns-bedømmelser er nå engang vanligvis bare sludder uansett). Ikke minst nå som Sverige er i et økonomisk og sosialt uføre, kan det nok gi en svensk sosialsekretær en opptur å kunne være mye "snillere" og "forstå" så mye mere enn de norske, kort og godt å være uenige med dem. Allikevel er det et meget hasardiøst spill å "flykte" til Sverige. Utlevering må forutsees å være det mest sannsynlige. Det har vært mange eksempler på det, og de nordiske barnevernsetater "samarbeider" stadig nærmere.
Uvitenheten er stor, og det er særlig farlig når uvitenheten oppfyller en ønskedrøm: Man vil så gjerne tro at det finnes en enkel løsning, ganske nær. I realiteten trenger man stort sett å flykte til en annen verdensdel.
Lykkelandet Sverige:
Socionomer sjunger snapsvisor om att ta barn från föräldrar
LAG & RÄTT. Blivande socionomer vid Uppsala universitet sjunger snapsvisor om att ta människors barn och skämtar om klienternas psykiska sjukdomar. Det avslöjar Nyheter Idag som fått tillgång till flera av kvinnornas låttexter.
Fria Tider – Lag & Rätt, 25 august 2017
"LVU och SoL är två lagar där den första ger socionomer långtgående befogenheter att omhänderta andra människors barn och placera dem i så kallade familjehem, medan den andra ger dem befogenhet att vara goda med andra människors pengar."
"Socionomernas verksamhet går inte att granska, då den lyder under strikt sekretess. Men totalt har 32.600 barn placerats utanför hemmet av sociala myndigheter i Sverige, vilket är mer per capita än i något annat land i världen och nästan dubbelt så mycket som i närliggande länder som Norge.
Skälet är att i Sverige räcker det med att socialtjänsten anser att det finns "risk" för att en ung person far illa i hemmet, för att en tvångsplacering ska kunna göras. Därför behöver det inte bevisas att hemmiljön rent faktiskt är skadlig, vilket gör socionomernas maktställning unik i det nordiska landet."
Hørt det før? Om Norge, kanskje? Om Finland, Danmark, Tyskland, Storbritannia, USA?
Toppen på kransekaken: I artikkelen intervjuer man selveste Bo Vinnerljung, som sier:
"– Om man skulle ta lagtexten på allvar skulle det till exempel också – som i Norge – krävas att socialtjänsten och förvaltningsdomstolen har ett trovärdigt underlag för att bedöma om risken för oönskad utveckling verkligen minskar om samhället ingriper, säger Bo Vinnerljung, professor på institutionen för socialt arbete vid Stockholms universitet, till tidningen Advokaten."
Så han, som burde være erfaren nok, tror muligens at lykkelandet Norge har virkelig bedømmelse, virkelig rettssikkerhet! Eller mener han at begge land har utmerket lovtekst, men at det ikke borger for tilsvarende praksis?
(Bo Vinnerljung har en utmerket avhandling: Fosterbarn som vuxna. Men han arbeider for sosialvesenet selv, og har blant annet sagt, en del år senere, at "nå går alt så mye bedre. Sverre Kvilhaug har satt fingeren på grunn-ideologien som et problem:
"Den svenske forskeren Bo Vinnerljung gikk i en avhandling gjennom egne søskenundersøkelser og den internasjonale barnevernforskningen, og fant klart at barna kom dårligere ut ved fosterhjemsplassering selv om de kom fra "utsatta familjer", og i beste fall like bra som om de hadde fortsatt å bo hjemme.
Merkelig nok skjønte han ikke hvorfor. Problemet med livsløgnen er at den skygger for intellektet."
Atskillelse og tap og barnevernsbarns sorg)
**
Se også
Gjesteskribent Siv Westerberg,
Siv Westerberg: Norway and Sweden – where inhuman rights prevail,
NKMR – artiklar
*